Josefin gästbloggar: Herr Jules II

Så var det dags igen för ett nytt försök hos Monsieur Jules gård. Och vet du vad? Idag var han hemma. Vi åkte från kontoret i Antsirabe tillsammans med en chaufför som är permanent anställd hos forskningsprojektet samt en praktikant som hjälpte oss med översättningen till malgassiska. Monsieur Jules i egen hög person mötte leende upp oss i vår stora jeep vid grinden. Han bjöd in oss i ett rum vid gårdsplanen, möblerat med två finsoffor, en kitschig tavla med guldram och en stor bokhylla där den äldsta dotterns diplom som jordbrukstekniker stoltserade. I andra änden av representationsrummet ryms några säckar med foder. Då och då under vårt samtal stack en envis höna in huvudet och ställde till bråk. I mitten av intervjun kom hans nyvaknade barnbarn in och satte sig i knät på morfar.

bild 2-7
Norska kor finns även på Madagaskar

Pensionerad lärare

Monsieur Jules visade sig vara en modest herre i sina bästa år. Både han och hans fru har redan passerat pensionsåldern, men styr fortfarande sysslorna på gården. Båda har tidigare jobbat som lärare, även om de har haft gården sedan 1989. Det syns på de medfarna kläderna och den solbruna huden att herr Jules inte har dragit sig tillbaka utan fortsätter att arbeta. Under samtalet satt jag mest med som lyssnare och kunde njuta av att inte behöva vara den som kommer på intelligenta följdfrågor. Mötet handlade mest om tekniska detaljer och det är inte min vassaste sida, så jag lät hjärnan resa som den ville och försöka förstå Monsieur Jules storhet. Det som är intressant med Monsieur Jules är nämligen hur han på ett sätt skiljer sig från andra jordbrukare i bygden och ändå är helt lika.

bild 1-6
Majs på tork

Det är förstås inte alla jordbrukare som har möjligheten att få in sin försörjning från två håll som Monsieur Jules. Det faktum att han har högre utbildningsnivå än de flesta av grannarna samt har haft en fast lärarinkomst gör honom redan speciell. Därtill verkar han ha spelat sina kort väl. 2009 blev presidenten på Madagaskar avsatt i en statskupp av den unge borgmästaren i Antananarivo. Som alla stora politiska händelser påverkade detta  alla invånare, likaså jordbrukare i landets avkrokar, såsom Monsieur Jules. Men kanske inte på det sätt man skulle kunna föreställa sig.

Mejeriet slår igen

Innan kuppen ägde presidenten Madagaskars största mejeri, beläget i vad som kallas Madagaskars ”mjölktriangel”. Regionen Vakinankaratra, i vilken Monsieur Jules gård befinner sig i, producerar en stor del av landets mjölk. Presidentens mejeri Tiko  var den största aktören i regionen och köpte nära hälften av den mjölk som producerades. På Madagaskar är efterfrågan på mjölk som köps i affär inte så hög, eftersom de flesta producerar sin egen mjölk eller köper den lokalt. Men ändå. Tiko hade en stor roll.

Så vändes situationen uppochner över en natt. I och med störtandet av presidenten och hans flykt till utlandet stängdes fabriken. Alla de småbönder som var beroende av Tiko för sin försörjning stod nu utan uppköpare. Därtill ökade priset världsmarknadspriset på konstgödsel under samma period. Så vad hände? Jo, i och med det plötsliga överflödet av mjölk sjönk priset snabbt på hela Madagaskar. Vissa bönder mötte krisen med att sälja sina djur. Dock med lägre vinst, eftersom även priset på kor gick ned. Andra, som generellt hade fler djur och en större buffert, försökte att vänta ut krisen.

bild 3-4
Världens sötaste barnbarn

 

Monsieur Jules hade turen att ha ett stort jordbruk med ungefär 40 kor. Sedan krisen har han förvisso sålt en dryg fjärdedel av sina djur. Men för en producent med mindre än fem kor, vilket är snittet på Madagaskar, finns det inte så mycket marginal att spela med. Jules lyckades att hålla nere produktionen för att spara utgifter på foder. Därtill hade han själv inte sålt till Tiko. Även om priserna gick ned hade han fortfarande kvar sina kontakter. Sedan krisen, som drabbade hela regionen hårt, har Monsieur Jules ändå lyckats utveckla sitt jordbruk och även kunnat utöka sin areal. Krisen sänkte nämligen även priset på mark.

Det som stannar kvar efter dagen är hur olika förutsättningar jordbrukare kan ha och hur slumpen styr vem som blir vinnare eller förlorare. Visst kan man göra Monsieur Jules till ett praktexempel på en strategisk person som lyckas att tänka långsiktigt och dra nytta av fördelar. För det är också sant. Men den andra sidan av myntet är att han, mitt i soppan av storpolitik, världsmarknadspriser och händelser på lokal nivå, lyckats ha ganska mycket flyt.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s