Josefin gästbloggar: Lake Alaotra del 2

Jo, hur gick det nu med detta megaprojekt i Lake Alaotra? Jo, men delvis gick det nog bra. Det är sant att de agroekologiska metoderna som hade valts ut för projektet på sikt leder till förbättrad jordkvalitet och därmed till bättre skörd och avkastning. Att lämna mycket organiskt material kvar på fälten bidrar till både näring och till struktur till jorden. På Madagaskar där regnperioden kan vara brutal, ger marktäckning ett bra skydd mot erosion. Växtföljder förhindrar sjukdomar och bidrar till att använda sig av kvävebindande   baljväxter. Resultaten kan dock vara svåra att mäta. Dels tar det lång tid för att förändra jordkvaliteten. Många av jordbrukarna har dessutom bara valt att använda vissa delar av alla de råd de fått. Det är inte många som löpt hela linan ut med en helhjärtad övergång till conservation agriculture. Det gör att det kan vara svårt att avgöra förändringen på gårdsnivå och jämföra olika gårdar. Projektet har därför haft svårt att bevisa positiva resultat av storsatsningen.

Få som fortsatte

Men den största motgången för projektet har varit att relativt få jordbrukare som har valt att använda sig av de presenterade alternativen. Forskare inom den franska institutionen CIRAD har utvärderat projektet. De har kommit fram till att många jordbrukare uppfattade att teknikerna inte mötte deras prioriteringar. Bland annat fokuserades kommunikationen på miljövinster, vilket inte alltid är den viktigaste prioriteten för småbönderna i området. Detta är allvarligt. När det investeras i stora projekt måste målgruppen känna att projektet adresserar dem och möter deras behov.

För snäv nivå

I utvärderingarna anser forskarna att råden till en början fokuserade på en alltför snäv nivå och att rådgivarna inte analyserade på vilket sätt de nya praktikerna kunde kombineras med andra metoder som bönderna använde sedan tidigare. Lac Alaotra bjuder dessutom på en mångfald av naturtyper, vilket gör att många olika jordbrukspraktiker samspelar i området. Projektet lyckades inte till fullo förstå hur stor roll bete av skörderester som halm och strån hade för djuruppfödningen i området. Detta är ett exempel på en praktik som gör det svårt för bönderna att använda sig av permanent marktäckning. Forskarna föreslog att det skulle behövts en landskapsanalys, där alla olika aktörers behov tas i akt.

Zebu 1. Cattle market, Ambalavao, Haute Matsiatra, Madagascar, 2
Zebu, en vanlig ko på Madagascar. Foto: Daniel Naudé

Ökade kostnader

Metoderna innebar en ökad kostnad eller ökad arbetsinsats för vissa bönder, som fick problem med ogräs när de inte längre plöjde marken inför sådd. Projektet försökte möta detta med att inrätta möjligheter till mikrolån. Låntagarna valde ofta att istället lägga pengarna på andra investeringar utanför projektets ramar och det ledde till konflikter.

Begränsande projekttid

Den begränsade projekttiden var en annan klämmande punkt. Nu låter ju tio år som en evighet (i alla fall i mina öron). Men faktum är att byta jordbrukspraktik kan innebära att förändra en lång tradition, att förändra ett sätt att tänka och att förändra sociala strukturer. I fallet med Lake Alaotra är det en utmaning för bönderna att börja planera långsiktigt. Dels är väderförhållandena osäkra, med oregelbundna regnperioder. Därtill är ägandeformerna osäkra på Madagaskar, trots försök efter statskuppen att ändra på detta. Forskarna föreslog att liknande projekt därför bör integreras i befinnande institutioner eller jordbruksråd. Enligt dem skulle det kunna bidra till att bönderna får stöd under en längre tid och att engagemanget inte upphör vid projektets slut. Det är inte en lätt nöt att knäcka, för det är inte alls säkert att det finns befinnande institutioner som kan axla ansvaret för ett djuplodande projekt.

Heja landsbygdsutvecklarna!

Vilken soppa. Jag medger att jag blir avskräckt från att ge mig in i denna typen av utvecklingsprojekt, när så många saker kan gå fel och slå snett.  När jag läser forskarnas utvärderingar låter det som att projektet var helt misslyckat. Men då får vi påminna oss med att tanken med utvärderingar är att göra saker på ett bättre sätt nästa gång. Projektformen lämpar sig inte alltid som metod i förändringsarbete. Samtidigt har jag genom studerande av denna fallstudie fått ökat självförtroende att personer med vår typ av kompetens behövs i utformandet och utförandet av utvecklingsprojekt. Personer som har en teknisk grundkunskap men kan ha ett helhetsperspektiv och väga in andra aspekter än endast de tekniska.

Pepp och hepp!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s