Agnar i Paraguay – äventyret närmar sig slutet

Nu har det gått en bra tid sedan senaste inlägget. Med dryga 3 veckor kvar i Paraguay ska jag ge en liten summering om min tid här.12941243_10153634647757983_2039714090_o

Jag kan enkelt konstatera att det har varit en känsloresa på gott och ont. Jag har lärt känna fantastiska människor, sett otroliga saker och hört hjärtskärande historier. Det har varit en utmaning på så himla många sett. Nytt språk, annan kultur, mat och sätt att arbeta och leva. Jag har rest mycket tidigare och utmanat mig själv på andra sätt, men detta är nog hittills det tuffaste jag gjort. Livet i Coronel Oviedo är speciellt på många sätt och man får lära sig många saker om sig själv. Paraguay är ett speciellt land. Svårt dock att riktigt sätta fingret på vad som gör det så speciellt.

Maten? Det äts kött i mängder (kostar drygt 20-40 kr/kg i butik), kassava serveras till allt, det konsumeras otroligt lite fisk generellt sett, många traditionella rätter innehåller ofta majs, kassava, animaliskt fett, kött, kyckling och olika sorters grönsaker. Kryddor är inte Paraguayanernas grej direkt, mina kollegor är rädda varje gång jag lagar mat och tar fram curryn eller svartpepparn när vi lagar tillsammans…

12904015_10153634649082983_58506814_o
Mina närmaste kollegor

Människorna? Jag har träffat de mest fantastiska, hjälpsamma och ödmjukaste personerna här. De flesta människorna är väldigt öppenhjärtiga och det går att fråga nästan vem som helst om vad som helst. Det har märkts så väl när jag rest ut i grannländerna och sedan kommit tillbaka, man kan enkelt prata med vem som helst och kanske än mer ute på landsbygden (med vissa restriktioner när det kommer till språkförbistringar eftersom de oftast talat Guaraní). Det är utan tvekan det bästa med Paraguay. Jag har blivit inbjuden till såväl biskopen i Coronel Oviedo, som tanten jag köper Tigo-saldo (till telefonen) av varannan vecka. Kollegorna är genuint snälla och professionella, väldigt duktiga på det de gör och jag har lärt mig mycket ifrån dem. Tillsammans har vi haft filosofiska diskussioner om allt som rör sig mellan himmel och jord.

 

När det gäller språket har jag kommit till insikt att jag nog aldrig lär mig Guaraní tillräckligt, kastade in handduken för ett par veckor sedan om jag ska vara helt ärlig. Har helt klart lärt mig förstå språket mycket mer och kan säga ett par fraser och så men det har varit tufft alltså. Görsvårt. Spanskan är dock inga problem och den har nog till och med fått sig en dialektändring. Även det på gott och ont.

 

Arbete? Det har varit en utmaning att få struktur på saker och ting, arbetsrutiner är inget undantag. Under hösten hade vi emellanåt fullt ös. Vi höll på att promota lagen om familjejordbruket, var ute på fältbesök hela tiden, gjorde systemati-seringsprojekt, utförde intervjuer, filmade, var på möten av olika slag, utvärderade projekt, planerade mässor… Efter jul och nyår har det varit tvärtom, otroligt segstartat och trögt, fram tills nu ungefär. 12899675_10153634647697983_840196665_nFörklaringen är enkel. Här är det sommarlov från december till februari/mars, (We effect)-löner betalas inte ut förrän i februari och likvida medel för aktiviteter ges ut i mars. Därför är det extra tråkigt för mig att man precis nu börjat starta upp mer arbete med rättvis handel och marknadsanpassning, vilket jag sett fram emot under hela min tid här. Desto roligare för den praktikant som kommer till ”min” organisation (CEARD/PDRS) till nästa period då det säkerligen kommer hända mycket spännande saker! (PING! Om du är intresserad, klicka på länken nedan! Sista ansökningsdag är 3 april.)

http://www.weeffect.se/det-har-ar-vi/jobb-och-praktik/praktikantprogrammet/

Under vissa perioder (särskilt under deras semestertid i jan/feb) har jag spenderat en del tid alldeles själv, vilket varit en högst märklig känsla efter flera års studentliv, med allt vad det innebär. Jag kan helt klart förstå varför ensamhet kan vara såväl ”farlig”, som bekväm och nyttig i andra fall. Mina copingstrategier har varit att försöka aktivera mig; läs böcker, ta en gratis online kurs, träna – skaffa gymkort (!), laga god mat, ha kontinuerlig kontakt med de där hemma, försök hitta på utflykter eller liknande etc. I slutändan tror jag att det har gjort mig starkare och en erfarenhet rikare.

Vad jag saknat mest? Familj och vänner!! De där taco-kvällarna och nationsrundorna. Att ta en kall öl och kolla på premier league lördagar och söndagar. Kebabpizza, lax, bra kaffe, mildare klimat, våra sociala skyddsnät och inte minst standarden på saker och ting.12919115_10153634640452983_1248293337_n

Skulle jag göra det ogjort om jag kunde? Absolut inte. Genom praktiken har jag fått ovärderliga perspektiv på landsbygdsutveckling lokalt och globalt (och på livet själv kan jag tillägga), konkreta kunskaper, vänner och kontakter för livet. Jag har fått möjlighet att få vara med om ett äventyr som är få förunnat och som jag kommer bära med mig för alltid!

 

/Agnar

Gästbloggare hos LAN på internationell praktik hos We Effect efter avslutade studier inom landsbygdsutveckling på SLU

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s