Paraguays historia

Agnar, vår korrespondent i Paraguay, är tillbaka med ett inlägg om landets historia och småbrukarnas roll i den.


 

Hej igen.

Dags för en uppdatering efter 2 veckors tid här i Paraguay! Efter en mycket intensiv vecka i huvudstaden Asuncion befinner jag mig i skrivande stund i en liten stad med namnet Coronel Oviedo, namngett efter en framgångsrik general. Det är också i denna historiska och blodiga bana det här inlägget såväl börjar som slutar.

Historia är en nyckelkomponent för att förstå hur och inte minst varför samhällen eller människor fungerar, socialt, kulturellt, ekologiskt osv, på olika sätt. Den kan förklara varför vi är som är och vilka är, skulle många kunna säga. Paraguay kantas av och brottas med många, stora, svåra utmaningar på många sätt; extrema samhällsklyftor och ojämlikhet, fattigdom och hunger, korruption och kriminalitet, för att nämna några. Ofta så är detta kopplat till kampen om jorden och naturresurserna. Det är en skoningslös realitet och verklighet, svår att föreställa sig, som vi ser och som vi får höra andra berätta om här, när det gäller den kampen.

Markägarstrukturen i Paraguay ser ungefär ut såhär. I det moderniserade, teknologiska och intensiva jordbruket arbetar en person själv per varje femhundrade hektar (soja står för allra största delen av denna produktionen). Medeltalet för ”el campesino” eller småbrukarna, är däremot att sju personer delar på resurserna från tio hektar mark. Men hur har det kunnat bli såhär? Jag låter historien tala.

År 1492. Spanien börjar att kolonialisera Paraguay. Kolonialiseringen kännetecknades av två påtagliga men även skilda aspekter: våldet, men även (om än senare) medvetandet eller samvetet. Detta innebär att den inhemska, ursprungliga kulturen hotades, stammar utplånades och människor förtrycktes, diskriminerades och förslavades. I det senare skedet slog kolonisatörerna sig rot i landet och i en långsam process sker ett utbyte och förändring av kulturella och sociala värden. Att över 90 % av landets befolkning idag talar Guaraní blandat med spanskan är ett exempel på detta. Det är även i denna process nationen Paraguay tar sin form.

Vi hoppar raskt framåt i tiden. 1864 påbörjas ett krig som kanske bäst förklarar ursprunget till den ojämlika markägarstrukturen vi ser idag. I kriget, känt som ”Trippel-allians-kriget”, stred Paraguay mot sina grannländer Argentina, Uruguay och Brasilien. Det finns många olika förklaringar till varför kriget kom till, den ”officiella historien” och den ”inofficiella”. Svaret man får beror på vem man frågar antar jag. Hur som helst så ska jag försöka ge en rättvis summering av denna.

Paraguay var under denna tid ett land där det rådde fred, man var självständiga och man var ekonomiskt stabila, kanske det rikaste landet i Sydamerika. Men under tiden var det engelska imperiet mäktigast i världen och vad hade de tre alliansländerna gemensamt? Jo, handeln med just England. Paraguay å sin sida vägrade att förhandla med engelsmännen, vilket gjorde att engelsmännen i sin tur vände sig till Uruguay, Brasilien och Argentina och fick dem att ena sig emot Paraguay. Kanske såg de risken att dessa länder skulle ta efter Paraguays modell av självständighet, kanske utgjorde Paraguay ett hot mot Uruguay, Argentina och Brasilien, kanske såg de rikedomarna och naturresurserna i landet eller kanske var det för att ”rädda Paraguays befolkning från dess styre som vägrade dem handel och nödvändig utveckling”… Kriget kunde bara sluta på ett sätt. Över en miljon av Paraguays befolkning dog, nästan alla män i landet dödades (över 90 %), stora landarealer delades upp mellan alliansländerna och landet kunde nu öppnas upp för frihandel med resten av världen. Kvar var de skulder staten måste betala för kostnaderna av kriget. Så vad gör de? De säljer de resurser man har till stora företag och investerare, majoriteten från Brasilien och Argentina.

Vi fortsätter historielektionen kortfattat. Vid 1930-talet inleds ytterligare ett krig, denna gång med Bolivia, över det stora landområdet ”El chaco” som då tillhörande Bolivia, samt andra resurser som bland annat en oljefyndighet, då tillhörande Paraguay. Idag tillhör oljefyndigheten Bolivia och ”El Chaco” Paraguay. Bolivia sades även vara ute efter att nå floden Paraguay (Rio Paraguay) för att kunna få access till havet, vilket de inte lyckades med.

Vi hoppar framåt i tiden igen. I samband med andra världskriget styrs Paraguay av en militär med nationalistiska och fascistiska ideologier, tidsenligt. Efter andra världskrigets slut bryter ett inbördeskrig ut där människor med demokratiska värderingar och frihetskämpar som motsatte sig styret slogs ned och tvingades migrera, ofta till Argentina. Detta följs av ett 35 år långt styre under diktatorn Alfredo Stroessner, tillhörande det så kallade Colorado-partiet, fram till 1989. Stroessner var, btw, god kompis med Anastacio Somoza, diktatorn i Nicaragua (vilken dödades av en bilbomb i Asuncion sedan han flytt Nicaragua efter inbördeskriget där). Dessa herrar hade en sak gemensamt, förutom sina tråkiga arbetsmetoder och fascistiska tankegångar, nämligen stöttning från USA. USA har sedan dess fortsatt att vara en spelare i bakgrunden till makten och är så än idag.

Starten på den neoliberalistiska epoken efter Stroessner innebar mer privatiseringar och att fler statliga egendomar såldes ut. Detta skapade en våg av Campesino-rörelser (inte bara campesinos ska sägas) i hela Latinamerika.

Kampen om makten, jorden och rättvisa fortsätter i dagens Paraguay. Kyrkan har också en stor, avgörande roll att spela. 2008 bytte Paraguay för första gången någonsin makthavare och Colorado-partiets långa svit bröts. Detta skedde genom en allians av flera mindre partier i vänsterskalan tillsammans med liberalerna (som är det näst största partiet efter Colorado), vilka representeras av, praktiskt taget, extremhögern i landet. Intentionen var att bryta Colorado-styret. Men resultatet av en sådan sammansatt regering är inte särskilt hälsosamt. Fernando Lugo som valdes till president hade gjort karriär i kyrkan och sågs av många som en räddare. Men interna svårigheter, obeslutsamhet och brutna löften under Lugo gjorde att folk kände sig svikna.

Det hela slutade i en katastrof. Liberalerna stack kniven i ryggen på Lugo genom en ”formell statskupp” 2012, som hade blossats upp av en massaker i Curuguaty. Kring denna historien finns mååånga olika ”sanningar” och konspirationsteorier, så jag gör nog bäst att hålla mig till faktan.

Flera bönder tog sig in i och ockuperade ett mindre område hos en stor jordägare och politiker (Riquelme). ”Det är så man gör här i Paraguay för att ha en chans att få lite mark, det är det enda de (stora markägarna och staten) lyssnar till” (citat från min handledare). Det funkar ungefär såhär:

  1. En grupp campesinos (bönder) ansöker om möjligheten skulle man kunna säga att få rätten/titeln till ett stycke mark de anser sig ha rätten till, enligt lag.
  2. Los campesinos ger sig in i och ockuperar det berörda landområdet.
  3. Den ansvariga institutionen (INDERT- Instituto National del Desarollo Rural y de la Tierra) tar emot ansökan och gör en förprövning.
  4. Markägaren gör polisanmälan och måste, pga prövningen, visa att hen också har titeln till den marken som tagits i anspråk av bönderna. Har denne ej det så har bönderna (stärkta av lagen) vunnit rätten till denna mark. Det slutar oftast i detta scenariot, tydligen. Har markägaren titeln så måste bönderna ge sig av.

Det är så bönderna ”vinner” marken. Det var även såhär processen nästan gick till i Curuguaty, men vad som skilde sig den gången var att polisen, eller rättare sagt deras version av SWOT, fullt bepansrade med helikoptrar och allt, skickades till platsen, stridsklara, innan prövningen ens hade gjorts. I en situation som blev mycket spänd avfyrades ett vapen och massakern var igång. 17 personer, 11 bönder och 6 poliser dog, flera skadade. Vilka fick då skulden? Jo, Lugo och regeringen. Bara dagar senare avsätts Lugo i denna ”formella statskupp” och vice-presidenten, liberal, tar över presidentposten under ett år innan nästa presidentsval. Vad som sen sker är att liberalerna och Colorado-partiet formar en pakt och i presidentvalet året efter vinner Colorado-partiet tillbaka makten och Cartes vals tills president. Han är en president med en känd bakgrund ur maffian och narkotikahandeln i Sydamerika. Beredde liberalerna marken för Cartes innan hann valdes till president? Vad hände egentligen i massakern? Vem avlossade första skottet, och varför? Varför kom ens ett sådant polispådrag dit? Ja frågorna är många och svaren minst lika många.

Cartes är president fram till 2018 då nästa val kommer att ske. Nästa månad börjar regionsvalen här i landet. De mindre vänsterpartierna har på nytt bildat en allians, kallad ”Frente Guasu” som går till val mot giganterna till höger, Colorado-partiet och liberalerna. Fernando Lugo befinner sig i en legal process om huruvida han får ställa upp i nästa val eller inte (då presidenterna endast sitter en mandatperiod men han anser att han inte satt kvar sin), och även om många är missnöjda med hans senaste styre anser flera att det var ”den minst sämsta regeringen” de haft. Redan nu delas det ut lappar med texten: ”VUELVE LUGO” – ”LUGO ÅTERKOMMER”. Hoppet är det sista som överger människan brukar man väl säga. Viva lucha.

 

Hälsningar från ett kallt (ja, ni läste rätt!) och regnigt Paraguay,

Agnar ”Will” Kjeller
Gästbloggare hos LAN på internationell praktik hos We Effect efter avslutade studier på SLU

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s