Presentation av LANs styrelse 2015

Äntligen är det dags för styrelsen att presentera sig! Här följer ett långt inlägg med en personlig presentation av styrelsemedlemmarnas olika bakgrunder, vad de gör idag och förhoppningar för LAN.


Ordförande – Malin Ohlsson

Jag som har fått äran att vara ordförande i Landsbygdsutvecklarnas Alumninätverk heter Malin Ohlsson, är 27 år och avslutade mina studier i början av sommaren. I två veckor har jag arbetat som ungdomssamordnare i Östhammars kommun, vilket jag berättar mer om under hösten när jag kommit in i arbetet. Kort beskrivet handlar arbetet om att ge unga möjligheter att påverka sitt lokalsamhälle och att ta fram en ungdomsstrategi för kommunen.

Att jag för fem år sedan var en ny student på agronomprogrammet med inriktning landsbygds­utveckling har mycket att göra med min uppväxt i den småländska skärgården där det mesta av samhällsservicen sköttes av oss boende. Småskalighetens utmaningar, särskilt i skärgården, i kombination med ett intresse för politik fick mig att söka mig till SLU. Jag pluggade också en termin kulturgeografi i Linköping innan jag kom till Uppsala som gjorde mig mer nyfiken på samhällsplanering.

Några av de roligaste upplevelserna under studietiden (förutom vänner för livet, engagemanget i skolans damkör och kårens fester) har varit möjligheten att delta två gånger på Landsbygdsriksdagen, dels genom en resa arrangerad av skolan i årskurs två, och genom praktik i årskurs fyra på organisationen som arrangerar Landsbygdsriksdagen: Hela Sverige ska leva! De kurser jag uppskattat mest under studietiden har varit ”Organisering, ledarskap och lärande”, ”Sociologiska och kulturella perspektiv” och ”Samhällsvetenskapliga metoder för landsbygds­utveckling”. Den första kursen är väldigt praktisk och gav exempelvis möten med lokala utvecklings­grupper medan den andra kursen är en ganska tung teoretisk kurs vars syfte ofta förstås först när det är dags för kandidatuppsats det tredje året. Den sista kursen är en praktisk kurs, kombinerad med mycket teori, som gör en landsbygdsutvecklare redo att använda akademiska metoder och skriva sin uppsats.

Min studietid avslutades med att jag och en klasskompis åkte till Tanzania och gjorde intervjuer med lokala bönder till våra examensarbeten. Chansen fick vi via MFS-stipendium från Sida. Erfarenheten från Tanzania gav nya insikter om likheter och skillnader i de utmaningar som finns världen över inom området för landsbygdsutveckling.

Det här året då vi verkligen satsar på att starta upp LAN hoppas jag att vi kan locka alumner och studenter till att mötas under minst en alumniträff, ha en aktiv blogg där vi berättar om landsbygdsutveckling och kan kommunicera med våra medlemmar kring viktiga frågor för landsbygdsutvecklare i arbetslivet.

 


Vice ordförande – Emma Wallin

Jag heter Emma och står med ena foten i studieträsket och den andra i arbetslivet. För fem år sedan stod jag på Ultuna för första gången och campus var en enda stor byggarbetsplats. Jag hade fått ett rum i en av Norrlands korridorer och varje dag hittade jag en ny väg till universitetet. Idag jobbar jag på miljökommunikationsavdelningen vid Institutionen för stad och land på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i ett forskningsprojekt, samtidigt som jag är slutfasen av examensarbetet. Jag ska även avsluta praktikkursen ”The Practice and Theory of Rural Development” och inte att förglömma så är jag vice ordförande i LAN. Vad hände däremellan kan en fråga sig?

I våras när uppsatsen började kännas tung och det framtida arbetslivet lockade, så tänkte jag tillbaka på studietiden och varför jag hamnade här. Det finns många anledningar till att jag valde landsbygds­utveckling, några vilka jag tror är efterkonstruerade, men jag kommer ihåg att jag hade en bra magkänsla efter studiebesöket på Ultuna en regnig vårdag 2008. Därför sökte jag två år senare och var glad att jag kom in, och vilken berg- och dalbana det har varit sedan dessa. Tolka mig inte fel, jag älskar berg- och dalbanor, man får en sådan där kittlande känsla i magen, det går upp och ner, fort fram och sedan är det över, innan man hoppar på nästa tåg igen. Den variationen och flexibiliteten vi har i vårt program uppskattar jag väldigt mycket, och då menar jag t.ex. bredden av kurser vi läser, som alltifrån historia till naturresursförvaltning till projektledning och möjligheten att skapa våra alldeles egna ramscheman.

Några av mina roligaste stunder under studietiden har varit på resande fot med IAAS, ett av de internationella utskotten på kåren, där vi bl.a. besökte korkfabriker, fruktträdgårdar, mejeri i alperna och även testat på Schweiz nationalsport Schwingen. Erasmus-utbyte i Wien på BOKU (University of Natural Resources and Life Sciences) våren 2014 var också en fantastisk upplevelse. Även om det var administrativt krångligt att åka på utbyte, var det värt det. Några av anledningarna till att jag valde Österrike var pga. den småskaliga och ekologiska matproduktionen och såklart de intressanta kurser som BOKU erbjöd. Jag läste t.ex. en projektkurs i regional utveckling och ekologiskt lantbruk samt en kurs som hette ”Facilitating Change for Sustainble Development”.

Wien förde inte enbart med sig nya erfarenheter och härliga minnen utan också kärlek. Distansförhållande var ingen lätt sak hade jag hört, så i våras flyttade jag tillbaka och gjorde en praktik på FiBL (www.fibl.org), ett forskningsinstitut med fokus på ekologisk produktion. Det var en rolig upplevelse, både för att testa på livet som forskare och för att få insikt i hur en arbetsplats i Österrike kan se ut. Många av de kurser jag läst på SLU och BOKU, kunde jag använda i det arbetet, bl.a. Naturresurshantering från SLU och Regional Governance and Development från BOKU. Att praktisera är bra för självförtroendet, tycker jag i alla fall. Det är en möjlighet att sätta sina kunskaper i bruk och träffa människor med liknande intressen. Det är ett sätt att knyta ihop landsbygdsutvecklingssäcken, kort sagt.

När jag nu snart är klart med studierna, som tredje generation landis, så är jag glad att vi i våras drog igång LAN igen och jag hoppas att föreningen ska ge många möjligheter att knyta oss landsbygdsutvecklare samman och vidareutveckla våra kunskaper och erfarenheter.

 


Sekreterare – Maria Jönsson 

Jag heter Maria Jönsson och är 26 år gammal. Jag bor för tillfället i en korridor i Uppsala. Ursprungligen kommer jag från Jämtland där jag växte upp på ett jordbruk någon mil utanför Östersund. Jag blev antagen på agronomprogrammet med inriktning landsbygdsutveckling hösten 2011, jag påbörjar med andra ord mitt femte år i Uppsala. Detta borde också betyda att jag har klarat av fyra av programmets fyra och ett halvt års studier. Men så är inte riktigt fallet då jag våren 2015 valde att ta en paus från studierna och är därmed mitt uppe i ett sabbatsår just nu, på grund av att jag länge varit sugen på att bege mig ut och resa och se ännu lite mer av världen. Det har inget att göra med att jag var trött på studierna eller kände mig osäker på mitt val av utbildning. Jag ser verkligen fram emot att ta upp studierna igen våren 2016 och att ta min examen som landsbygdsutvecklingsagronom.

Varför jag sökte mig till den här utbildningen beror egentligen helt på att mina föräldrar är jordbrukare. Titeln agronom dök i något sammanhang upp där hemma i köket och jag bestämde mig för att kolla vad det var och gick in på SLUs hemsida där jag läste om alla agronomutbildningar. Jag fastnade på landsbygdsutveckling eftersom jag i grunden är samhällsvetare och intresserad av människor och samspelet mellan människor och miljön vi lever i. Jag ville studera något som kombinerade mitt intresse för mat och matproduktion med samhällsfrågor och detta verkade vara perfekt. Vilket jag fortfarande tycker, även om mål och drömmar hela tiden ändras och utvecklas. Mina bästa minnen från den här utbildningen hittills är från första året, dels att utbildningen tidigt kändes rätt och dels den sammanhållning som vår klass fick redan från första veckan. Det är svårt att plocka ut en favoritkurs, jag tycker att det är blandingen mellan de naturvetenskapliga och de samhällsvetenskapliga kurserna som är det roliga med vår utbildning och även vår styrka – det tvärvetenskapliga och förmågan att kunna se på problem/frågor från olika håll.

Det kanske tycks konstigt att jag valde att engagera mig i LAN under mitt sabbatsår, men eftersom anledningen till mitt sabbatsår inte beror på att jag är trött på utbildningen eller studierna kände jag att det var perfekt att få ha en fot kvar i ”landsbygdsutvecklingsvärlden”. Men främst engagerade jag mig för att det är roligt att vara med om att starta upp en förening som kan hjälpa oss landsbygdsutvecklare nu och i framtiden genom att vara ett forum och en mötesplats för både yrkesverksamma och studenter.

 


Kassör – Hanne Stenback

Efter två år med resor och skoj efter gymnasiet tänkte jag att jag skulle börja plugga igen. Lotten föll på Agronomutbildningen och landsbygdsutveckling som inriktning. Framförallt för att utbildningen var bred, bestod av mycket samhällskunskap och gick att forma en del på egen hand. Såhär fem år senare med facit i hand har det varit en mycket spännande och lärorik tid. Jag har stundtals varit irriterad på de lite ”flummiga” kurserna men när jag knyter ihop säcken förstår jag varför dessa varit bra på sitt sätt. För mig som är generalist och trivs med ”lite kunskap om mycket” har utbildningen varit perfekt.

Jag brinner för att landsbygden ska vara en lika självklar plats som staden, att varje person ska kunna välja att bo var hen än vill och att servicen ska vara likadan på landet som i staden. Hjärtat klappar också hårt för våra svenska bönder, en fråga som i dagsläget ger mig magont, ledsamt humör och gör mig förbannad.

Idag (26/8) börjar jag mitt nya jobb som landsbygdsutvecklare på Falu Kommun. Jag ska äntligen få arbeta praktiskt och med människorna på landsbygden. Jag hoppas att jobbet ger mig tillfälle att driva de frågor kring problem och möjligheter som landsbygdsborna själva upplever. Jag hoppas också att jag kan föra deras talan för att förändra och arbeta mot stadsnormen. Om några månader kommer en utvärdering av min första tid på jobbet här i bloggen. Till dess tycker jag att alla ska konsumera svensk ost, kött, tomater och rapsolja. Dessutom ska du ifrågasätta stadsnormen till minst en person inom loppet av två veckor!

 


Femte ledamot – Arvid Stiernström 

Jag arbetar som forskningsassistent på avdelningen för landsbygdsutveckling vid Sveriges Lantbruksuniversitet, för närvarande med slututvärderingen av Landsbygdsprogrammet 2007-2013. Vid sidan av min tjänst är jag även aktiv som ledamot i Landsbygdsutvecklarnas Alumninätverk, LLU Upplandsbygd, UniK och är ordförande i föreningen U LAND.  Jag har tidigare arbetat på Högskolan Ersta Sköndal och avdelningen för studier av civilsamhället, som projektledare på Leader Upplandsbygd och för Kungl. Skogs- och lantbruksakademin.

Jag sökte till landsbygdsutvecklingsagronom då utbildningen introducerades 2008 och bytte då från min tidigare inriktning inom husdjursvetenskap. Anledningen till bytet var att jag efterfrågade en mer samhällsvetenskapligt betonad utbildning med fokus på mänskliga relationer och utvecklingsarbete.

2013 tog jag min master i Rural development och natural resource mangagement och började under hösten samma år jobba för Leader Upplandsbygd som projektledare för deras ungdomsprojekt – Sixten. De tre roligaste och kanske viktigaste kurserna som jag har läst under min utbildning var nog Kulturella och sociologiska perspektiv, Facilitation in project and conflict management, samt Lokala perspektiv. Kunskapen från de kurserna har givit mig verktyg som jag har kunnat arbeta med inom vår profession och som jag ofta återkommer till.

Jag har varit med i Landsbygdsutvecklarnas alumninätverk sedan den trevande uppstarten och ser därför med glädje på den tilltagande aktiviteten i föreningen. Jag tror att vi som landsbygds­utvecklare från SLU kommer att ha stor nytta av att dela med oss av våra yrkeskontaktnät, både för att stärka vår roll på arbetsmarkanden, för att hjälpas åt att hantera landsbygdsutvecklingens utmaningar och för att stötta studenter som är på väg att ta steget ut i arbeteslivet.

 


Ledamot – Carin Svensson

Mitt namn är Carin Svensson och jag är 25 år och uppvuxen på en gård strax norr om Växjö. En smålänning ut i fingerspetsarna som brinner för det svenska jordbruket och landsbygden! När jag får tid över prioriteras jakt som är en stor del av mitt liv. Jag började studera agronom – landsbygdsutveckling under hösten 2011. Nu är jag inne på min sista termin och hoppas på en agronomring på fingret till vintern. För tillfället så har jag mitt ex-jobb i tankarna som jag ska skriva under hösten. Tanken är att jag ska skriva en livsmedelsstrategi för mitt hemlän.

Det är svårt att välja ut ett specifikt minne under min studietid, men självklart är det de många timmarna som lagts ner på kårarbete och alla de kvällar man har dansat bugg efter sittningar. För att fokusera på studierna så måste jag nog säga att de är de olika översiktskurserna för agronomer som jag känner mest för. Det är då man har fått läsa med andra agronomstudenter, fått insikt i vad andra agronominriktningar lär sig och insett vilka stordåd vi kan göra tillsammans. Sen är jag väldigt nördig när det kommer till jordbrukspolitik och minns min C- uppsats som en väldigt givande tid då den handlade om partiernas syn av begreppet landsbygd. Alla olika kurser har sitt värde och ger en helhet till utbildningen, vilket är något som man märker tydligt i slutet av sin utbildning.

Det som fick mig att just välja agronom – landsbygdsutveckling är mitt intresse för jordbrukspolitik och min bakgrund som uppväxt på landsbygden. Jag insåg att något behövdes göras inom politiken och mitt mål när jag startade var att bli landsbygds­minister eller arbeta nere i Bryssel. Något som däremot har förändrats med åren som gått… Nu ha jag mer fokus på det lokala och hoppas att kunna arbeta med landsbygds­utveckling på lokal nivå. Förhoppningsvis arbeta lite inom politiken också, men som sagt på en mer lokal nivå.

Jag är med i LAN för att kunna hjälpa till att sprida landsbygdsutvecklarnas kunskap. Vi som läser landsbygdsutveckling är fortfarande nya på arbetsmarknaden och behöver synas. Tänkbara arbetsgivare vet inte vad vi kan, men jag vet att vi är precis vad de behöver. Vi kan se kopplingen mellan stad och land, den tvärvetenskapliga kopplingen. Under de åren jag har studerat har jag många gånger fått sitta och förklara vad det är jag kan. Jag hoppas genom mitt engagemang inom LAN ska underlätta för framtida landsbygdsutvecklare.

 


Ledamot – Therese Strimell Flodqvist

Jag är en av LANs två ledamöter och mitt fullständiga och onödigt långa namn är Therese Bea Kristina Strimell Flodqvist. Jag är fortfarande student och inskriven 2012; jag överlevde den oändliga kandidatuppsatsen och ska nu påbörja mitt fjärde år på agronomprogrammet.

Jag är en av många Stockholmare som har hittat till SLU och Landisprogrammet. Jag blev tipsad om programmet när jag läste Hållbar utveckling A och B på Cemus/CSD (Uppsala Universitet). De kurserna handlar egentligen inte så mycket om hållbar utveckling utan mer om den ohållbara utveckling som sker idag, alltså den utveckling som har pågått under de senaste 100-150 åren. Oljan och kolet, befolkningsökningen, naturresurserna som överutnyttjas, levnadsstandarden och den eviga tillväxten. Jag fastnade fort i en urban-rural-fas med alla problematik det finns mellan stad och land eller skattebetalare och naturresurser. Landisprogrammet har allt och lite till, vi kan välja och vraka från både natur- och samhällsvetenskapliga ämnen. Själv är jag rädd för allt som har med naturkunskap samt ettor och nollor att göra, jag blir lätt lite svettig och stirrig av för mycket siffror och miniräknare. Därför ligger alla samhällsvetenskapliga kurser närmare hjärtat; människor i interaktion med varandra som skapar strukturer och system är något som intresserar mig. Utan människor skulle det inte finnas något att studera, varken ettor eller nollor.

Vi landisar är fortfarande nya på SLU och även på arbetsmarknaden och LAN är ett utmärkt forum för oss alla att skapa en grund för både studenter och alumner att prata, diskutera aktuella frågor och arbeta/stärka den gemensamma identiteten, för allas framtid.


 

Jag hoppas att ni nu har en bild av vilka vi i styrelsen är och vad som driver oss! Medlemmar och andra nyfikna är alltid välkomna att kontakta oss via info@lbualumni.se. Är du landsbygdsutvecklare och vill bli medlem? Läs om hur du gör på bloggens startsida, https://lbualumni.se/.

/Malin, ordförande

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s