Landsbygdsutveckling – ett fält med många stigar

I helgen var jag på ett bröllop. Det var väldigt roligt och fint, sådär som bröllop ofta är. Men det gav mig även skäl till att reflektera över min roll som landsbygdsutvecklare.  När man sitter till bords på ett bröllop, bland människor vars enda gemensamma referens är att de har någon slags relation till brudparet (eller åtminstone en relation till någon som har en relation till brudparet) hör det till kutymen att man fördriver tiden med artigt småprat. Vädret, den ovan nämnda relationen till brudparet eller matens förträfflighet är alla säkra kort. En arketypisk ordföljd skulle kunna se ut såhär:
”Jasså, du är Emmas sambo och ni har pluggat med Sofia (bruden), vilken tur att det blev så fint väder nu när sommaren har varit så blöt. Visst var svampen god?”

 

Charmen i detta meningsutbyte är att det går att bolla samma frågor och konstateranden fram och tillbaka i kanske tre, fyra omgångar – utan att du behöver anstränga dig eller göra något så krasst som att lära känna en ny person. Men sådär vid huvudrätten brukar det bli lite mer trevande och då kan du räkna med att någon ställer Frågan:
”Så; vad är det du jobbar med?”
Det är förhållandevis enkelt att svara med namnet på den tjänst som du för närvarande innehar och i mitt fall blir då svaret ”Forskningsassistent”. Sedan är det upp till din samtalspartner att gräva vidare, ifall denne känner att svaret är tillräckligt kittlande. Det hände (märkligt nog) inte i helgen. Istället lutade sig min bordsgranne förtroligt över bordet, sänkte rösten som om vi skulle till att prata om statshemligheter och höjde konspiratoriskt på ena ögonbrynet.

 

”Men du har ju studerat samma sak som Sofia, landsbygdsutveckling, eller hur? Jag har aldrig riktigt förstått vad det är hon eller ni gör. Kan inte du berätta det för mig?”

 

Jag försökte förklara, och som så många gånger tidigare ställdes jag inför problemet med att definiera landsbygdsutveckling på ett kort och koncist sätt, samtidigt som jag försökte omfatta alla de yrkespositioner och uppgifter som jag mött inom vår disciplin. Den något svepande förklaringen jag slutligen landade i var att vi främst arbetar med samhällsstrategiska/mellanmänskliga uppdrag, med yrkestitlar som handläggare, processledare, konsult, projektledare, projektarbetare. Det som förenar oss är ett fokus på landsbygden som arbetsfält, antingen specifikt eller i relationen mellan stad och land. Det rullade liksom inte direkt av tungan. Men sen fick vi anledning att diskutera efterätten och bordsgrannarnas ålder så det gjorde nog inte så mycket.

 

Så varför är det så besvärligt att förklara vad man gör som landsbygdsutvecklare? Jag tror att det finns flera skäl (där bristande pedagogisk förmåga kanske är ett), men framförallt tror jag att det beror av två saker.

 

För det första är det ganska få personer utanför vårt arbetsområde som har haft någon kontakt med landsbygdsutveckling. När någon säger att de är läkare eller lärare behöver man inte fråga vad det innebär, då de allra flesta någon gång har haft en kontakt med båda yrkesrollerna och har en förförståelse om vad deras uppdrag innebär. Om du inte har haft direkt kontakt med vare sig en läkare, lärare eller för all del en flygledare, så förkommer de ändå i populärkultur och mer allmänna sammanhang än exempelvis landsbygdsutvecklare. Vilket jag tycker är lite trist. Hur rafflande vore det inte att följa en statlig tjänsteperson som trotsar alla föreskrifter om arbetsmiljö och kontorsinredning genom att ställa en prydnadsflodhäst i kontorsfönstret, eller när denne sammanställer en webbenkät? I säsong 2 så får hen ge upp sin kontorsstol eftersom rumsgrannen ”har ont i höften” och behöver en ny!  Jag tror att det kan bli en riktig nagelbitare (i alla fall om Downton Abbey är något att gå på). Hursomhelst, med mindre förförståelse krävs mer omfattande förklaringar. När någon till exempel säger att de är civilingenjör med en inriktning på teknisk kemi så är det jag som gör den konspiratoriska över-bordet-viskningen. Alltså, jag kan förstå att det handlar om kemi, teknik och helt säkert en hiskelig mängd matematik men jag vet inte vad det är de gör med all den kunskapen hela dagarna.

 

För det andra är så är landsbygdsutveckling inget tydligt eller lätt avgränsat verksamhetsområde, vare sig inom forskning eller som profession. Landsbygden och landsbygdsutveckling går inte att betrakta som ett ämne eller en disciplin, till skillnad från exempelvis sociologi eller biologi. Istället är det ett fält och arbetsområde som omfattar de komplexa relationerna mellan människor, institutioner, naturresurser och landskap i en rural geografi. Det gör att det går att närma sig landsbygdsutveckling från en mängd olika håll. När jag går igenom korridorerna på avdelningen där jag arbetar passerar jag antropologer, etnologer, biologer, kultur/naturgeografer, pedagoger, ekonomer, statsvetare och agronomer. Alla arbetar de med en särskild del av samma fält. Till detta tillkommer även begreppet utveckling som både kan innebära ett uttryck för ett samhälles ökade komplexitet eller, från ett normativt perspektiv, att någonting successivt förbättras.

Bild Blogginlägg Arvid

Kombinationen av ingångar och fältets omfattning bidrar till ett mycket spännande och dynamiskt arbetsområde, som kan omfatta vitt skilda tjänster och idéer. Personligen har jag både haft möjligheten att jobba med ungdomsdrivna, lokala utvecklingsprojekt, som processledare för en naturresursorienterad tankesmedja och för närvarande som utvärderare av ett stort statligt stödprogram. Jag har fått resa, möta och prata med intressanta, spännande, positiva, småretliga och ibland heligt förbannade människor både inom landet och i världen. Den gemensamma nämnaren har varit arbetet med människan och vår relation både till samhället och till naturen i ett ruralt såväl som urbant/ruralt sammanhang. Hittills har det varit väldigt roligt och det har dessutom givit mig en känsla av att jag är med och bidrar till något som är samhällsbärande och viktigt.

 

Så det kanske är värt att man ibland sabbar middagstempot med en förvirrad förklaring av EU:s strukturfonder, alltjämt medan ditt sällskap uttråkat ritar krumelurer i brunsåsen. Det gäller bara att bli bättre på att läsa signalerna så du vet när det är dags att sluta.

 

 

 

Om skribenten: Arvid Stiernström är forskningsassistent på avdelningen för landsbygdsutveckling vid Sveriges Lantbruksuniversitet och arbetar för närvarande med slututvärderingen av Landsbygdsprogrammet 2007-2013. Vid sidan av sin tjänst är han även aktiv som ledamot i Landsbygdsutvecklarnas Alumninätverk, LLU Upplandsbygd, UniK och är ordförande i föreningen U LAND.  Han har tidigare arbetat med Högskolan Ersta Sköndal, som projektledare på Leader Upplandsbygd och för Kungl. Skogs- och lantbruksakademin. Om du har några frågor till Arvid kan du nå honom på arvid.stiernstrom (a) gmail.com.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s